Vad är ett ämbetsvapen?

Sedan ett halvt århundrade har Svenska kyrkans biskopar åter börjat anta vapen att använda i sin ämbetsutövning, stort sett tack vare Bengt Olof Käldes och Jan Ranekes insatser. Dessa vapen utgör sedan, när de är sammanställda med stiftens vapen, biskoparnas ämbetsvapen.

Vad är ett ämbetsvapen?

Andersen-Biskop-Johan-Tyrberg-personligt-vapen-web
Biskop Johan Tyrbergs personliga vapen, ritat av Ronny Andersen.

Ämbetsvapen består av två eller flera delar/fält, varav en del är ämbetshållarens personliga vapen. De andra delarna/fälten består av vapnen för de enheter som ämbetsinnehavaren har jurisdiktion/befäl över.

 

Om vi använder biskop Johan Tyrberg, biskop av Lund sedan 2014, som exempel, så är hans personliga vapen:

Delad medelst en vågskura i blått, vari en lysande lanterna av guld, och silver, vari ett blått ankare med lägg och stock i form av ett latinskt kors.

Detta kan sedan sammanställas med Lunds stifts vapen, så länge som han är stiftsbiskop där. Efter pensionen, eller flytt till annat stift, så bortlägges stiftets vapen, alternativ byts ut mot det nya stiftets vapen. I nyare tid sker detta vanligtvis enbart för ärkebiskop som har varit biskop i ett annat stift, men det finns inget som hindrar att en biskop väljs till ett annat stift. Så har hänt för! Vid pensionen upphör även bruket av kräkla, och korsstav för biskopar av Lund och ärkebiskopar av Uppsala, så att det enbart är timbrerat med mitran.

Vad innebär det?

Andersen-Biskop-Johan-Tyrberg-ambetsvapen-web
Biskop Johan Tyrbergs ämbetsvapen, bestående av Lunds stifts vapen sammanställt med hans personliga vapen. Timbreringen – mitran, kräklan och korsstaven – anger hans värdighets som biskop och att Lunds stift har varit ärkebiskopssäte. Uppritat av Ronny Andersen.

I korthet betyder det att när ett biskopsvapen komponeras är det nödvändigt att det personliga vapnet är unikt, oavsett vad det planeras att sammanställas med. Det är också det personliga vapnet som registreras i Svenskt Vapenregister. I Skandinavisk Vapenrulla publiceras av tradition det sammanställda ämbetsvapnet, och i ärkebiskoparnas fall en gång till med den nya uppritningen tillsammans med Uppsala stifts vapen.

 

Det personliga vapnet kan även antas för kommande generationer, så gjorde exempelvis biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop av Härnösand 1991-2001, som är farbror till biskop Johan Tyrberg av Lund, men enbart i rakt nedstigande led, så brorsonen kunde inte använda det vapnet. Ett gemensamt element för de två är dock ankaret.

Är det bara biskopar som har ämbetsvapen?

Nej! Det är inte bara biskopar som har ämbetsvapen, men de är bland de mer synliga brukarna av sina ämbetsvapen. Särskilt synliga är de förstås i kyrkliga sammanhang, men de syns även i andra sammanhang.

biskopsvapen20tyrberg
Biskop Karl-Johan Tyrbergs ämbetsvapen som biskop av Härnösand. Notera att stiftets vapen ska ha ett blått fält, inte svart. Uppritat av Bengt Olof Kälde, senare färglagt.

Inom kyrkan kan även kontraktsprostar och kyrkoherdar använda ämbetsvapen, då de har anförtrotts ansvaret över specifika områden, nämligen kontrakt eller pastorat. I en del fall har dessa områden vapen, och det är då möjligt att sammanställa dessa med de personliga vapnen och på så sätt skapa ämbetsvapen.

Utanför kyrkan har ämbetsvapen använts av bland andra Notarie Publicus. Ett inom den heraldiska världen känt exempel är Svenska Heraldiska Föreningens ordförande som sammanställer föreningens vapen med sitt eget vapen under tiden som ordförande.

Annonser

Säck och aska!

Expressen har idag avpublicerat inlägget om H.K.H. Prins Gabriels vapen och klätt sig i säck och aska, eller så nära säck och aska Expressen kommer:

Hej Claus,

Tack för att du uppmärksammade oss på misstagen. Vi har sedan ditt mejl avpublicerat klippet, infört en rättelse på vår sajt (https://www.expressen.se/om-expressen/expressen-rattar-12/) och kommer i nästa veckas ”Kungafamiljen” att påtala de felaktiga faktauppgifterna som togs upp i studion.

Med vänliga hälsningar,

[NN]
Expressen

Heraldikhelg i Stockholm

Den gångna helgen har varit fullspäckad med heraldiska aktiviteter i Stockholm, med Svenska Heraldiska Föreningens årsmöte som huvudaktivitet.

Serafimerringning

Innan årsmötet var det möjligt att närvara vid Serafimerringningen i Riddarholmskyrkan för Johann Georg Prinz von Hohenzollern. Tyvärr kom jag först fram ett par minuter efter att själva ceremonin i kyrkan, men det var en vacker och värdig ceremoni.

Svenska Heraldiska Föreningens årsmöte

Kungl. Myntkabinettet var en väl vald plats för årets stämma, då en av årets förtjänstmedaljörer, Lars O. Lagerqvist, varit chef för samlingarna, dock låg Kungl. Myntkabinettet då på annan plats. Tyvärr kunde han inte själv närvara, utan kommer att få ta emot sin medalj på Internationella Heraldikdagen den 10 juni i Lund. Dock var de andra två medaljörerna på plats!

Magnus Bäckmark

Magnus höll ett intressant medaljörsföredrag om bondesigill, och hade undersökt förekomsten av vapen i bönders sigill i mantalslängder under en begränsad tid på 1700-talet i västra Sverige.

Alexander Ulltjärn

Alexander berättade om territoriella vapen, och i synnerhet om sockenvapen, vilka har tillkommit med Sockenheraldiska Institutets hjälp.

Förhoppningsvis kommer dessa föredrag som artiklar i Vapenbilden!

Det var dock inte bara dessa två som fick medaljer! Även Svenska Heraldiska Föreningens ordförande, Henric Åsklund, fick medalj. Tillsammans med Magnus Bäckmark belönades han med Kungliga Patriotiska Sällskapets medalj för betydande gärningar. Henric Åsklund fick den i 1:a storleken, att bäras runt halsen, och Magnus Bäckmark i 2:a storleken, i band på bröstet.

Efter föredragen berättade statsheraldiker Henrik Klackenberg kort om Lars O. Lagerqvists gärning, innan han tog oss med ut på en visning av utställningarna i Myntkabinettet.

Dagen på Myntkabinettet avslutades med stämman, som inte bjöd på några större nyheter i år, men Sami Nahas valdes till ordinarie ledamot, efter att ha varit suppleant i ett år.

Därefter följde den traditionsenliga årsmötesmiddagen, i år på Restaurang Arsenalen.

Visning av ”Dödens teater”

Söndagen började med visning av Livrustkammarens utställning Dödens teater, vilken jag varmt rekommenderar att besöka.

Visning av Ordenssalarna på Kungl. Slottet

2016-03-13 13.25.11
Serafimersköld för H.K.H. Prinsessan Leonore, hertiginna av Gotland.

Efter Livrustkammaren möttes gruppen av Ordensintendent Tom C. Bergroth i Västra Valvet innan han tog oss med upp i Ordenssalarna, var han berättade dels om de svenska ordnarnas historia, dels om själva Ordenssalarna. För en heraldiker är Serafimerordens sal självklart extra intressant, då en del Serafimervapnen är utställda där. Inom kort kommer även Prins Oscars sköld att hänga där, den är redan uppmålad! Vi fick även följa med ned i Skattkammaren och se de svenska kunga-, drottning- och arvfurstekronorna, samt brilianterade ordenstecken.

De heraldiska proven

När man antar ett vapen finns det ett antal prov som man gör klokt i att utsätta det tilltänkta vapnet för innan man antar det (och förhoppningsvis låter registrera det i Svenskt Vapenregister, och därefter publicera i Skandinavisk Vapenrulla).

Kylskåpsprovet

Sätt upp en utskrift av vapenförslaget på kylskåpet, eller annan plats som passeras ofta, under en månads tid, och se hur man vänjer sig vid det.

Frimärksprovet

Förminska vapnet till frimärksstorlek och se om man fortfarande klart och tydligt kan se vad vapnet och dess symboler är.

Flatestilsprovet

Kan du rita vapnet utan kontur- och stödlinjer? Annars kanske det ska förenklas, och se upp med tinkturmöten!

Blasoneringsprovet

Kan Du återge blasoneringen av Ditt eget vapenförslag, utan fusklapp. Om inte, är det kanske för komplicerat.

Med tack till Eric Bylander och Jesper Wasling.

 

Att tänka på vid kompilering av vapen:”Kylskåpsprovet”: Sätt upp en utskrift av vapenförslaget på kylskåpet, eller…

Publicerat av Svenska Heraldiska Föreningen den 18 juni 2013

Heraldiker belönade med SHFGM

shfs-fc3b6rtjc3a4nstmedaljI fredags landade Svenska Heraldiska Föreningens medlemstidskrift Vapenbilden nr 104 i brevlådan, med motiveringarna till varför nästa års förtjänstmedaljörer belönas. Dessa motiveringar förtjänar att spridas för en vidare publik, men den som vill veta mer om medaljörerna får leta reda på tidskriften (bör finnas på ett bibliotek nära dig, om du ännu inte är medlem i Svenska Heraldiska Föreningen).

Medaljerna kommer att överlämnas på Svenska Heraldiska Föreningens årsmöte, där det även kommer att firas att det 2016 är föreningens 40-årsjubileum. Årsmötet kommer att äga rum på Kungl. Myntkabinettet.

Magnus Bäckmark

För sina insatser för heraldiken i Sverige i allmänhet och för sitt arbete i Svenska Heraldiska Föreningen i synnerhet. Magnus har gjort en monumental insats för Vapenbilden, som under hans långa tid som redaktör genomgick en fantastisk utveckling. Som heraldisk konstnär har han en högst personlig och lättigenkännlig stil. Med känslig penna kombinerar han en inbjudande sagolyster med en stringent förmåga att levandegöra sina bilder.

Lars O. Lagerqvist

För sin breda gärning inom kulturhistoria och främst numismatiken. Mynt och medaljer är heraldiken slagna kulturbärare – avgörande för vår förståelse för statssymbolernas utveckling. Lars har under decennier bjudit på ett lärt flöde av böcker och artiklar vars omfång söker sin like. Denne svensk numismatiks nestor visar vackert t.ex. i Vapenbilden hur mynt och heraldik går hand i hand. Dessutom en av våra mest långvariga medlemmar!

Alexander Ulltjärn

För sitt engagemang i Svenska Heraldiska Föreningen och särskilt för sina ovärderliga insatser för vår webbplats, vårt fönster mot världen. Alexanders arbete har spänt över hela registret från hemsidan till forumet Heraldica och databasen Källan, från tekniska djupdykningar till quizmaster och ansvarig för självstudiekursen i heraldik, samt som aktiv i Sockenheraldiska institutet.