The Banner of Stockholm

Idag, på Eriksdagen, uppmärksammar Anton Pihl att Stockholm har ett krönt Erikshuvud i sitt vapen, och därmed också i flaggan!

Anton Pihl

Skærmbillede 2018-05-16 kl. 21.02.02

May 18 is Saint Eric’s Day. The Swedish King Erik Jedvardsson, stabbed and beheaded on Ascension Thursday 1160, is the patron saint of Sweden and its capital city. In the 14th Century Saint Eric’s head first appeared on the seal of Stockholm. Today it features on the city’s blue-yellow flag.

The flag of Stockholm, capital of Sweden, is a heraldic banner of the city’s arms: In a blue field the golden head of Saint Eric en face crowned with a golden royal crown. The oldest known seal of the city with Saint Eric’s head is from 1376. In the 20th Century it became common for the City of Stockholm to use its armorial bearings in flag form. The city flag flies in front of the city hall, Stockholms stadshus, for example.

Wether or not Erik Jedvardsson was a particularly holy man we will never know. No contemporary sources from…

View original post 240 fler ord

Annonser

Sveriges främste på kyrklig heraldik?

Väl hemkommen från konfirmandläger i (Little) Walsingham (Englands Nasaret, med The Shrine of Our Lady of Walsingham, väl värd ett besök bara för heraldikens skull – jag glömde tyvärr att fotografera) och London finner jag att Jesper Wasling har skrivit om mig på sin blogg och då utropat mig till ”Sveriges främste på kyrklig heraldik”!

Väldigt hedrande! Tack Jesper!

Vad är ett ämbetsvapen?

Sedan ett halvt århundrade har Svenska kyrkans biskopar åter börjat anta vapen att använda i sin ämbetsutövning, stort sett tack vare Bengt Olof Käldes och Jan Ranekes insatser. Dessa vapen utgör sedan, när de är sammanställda med stiftens vapen, biskoparnas ämbetsvapen.

Vad är ett ämbetsvapen?

Andersen-Biskop-Johan-Tyrberg-personligt-vapen-web
Biskop Johan Tyrbergs personliga vapen, ritat av Ronny Andersen.

Ämbetsvapen består av två eller flera delar/fält, varav en del är ämbetshållarens personliga vapen. De andra delarna/fälten består av vapnen för de enheter som ämbetsinnehavaren har jurisdiktion/befäl över.

 

Om vi använder biskop Johan Tyrberg, biskop av Lund sedan 2014, som exempel, så är hans personliga vapen:

Delad medelst en vågskura i blått, vari en lysande lanterna av guld, och silver, vari ett blått ankare med lägg och stock i form av ett latinskt kors.

Detta kan sedan sammanställas med Lunds stifts vapen, så länge som han är stiftsbiskop där. Efter pensionen, eller flytt till annat stift, så bortlägges stiftets vapen, alternativ byts ut mot det nya stiftets vapen. I nyare tid sker detta vanligtvis enbart för ärkebiskop som har varit biskop i ett annat stift, men det finns inget som hindrar att en biskop väljs till ett annat stift. Så har hänt för! Vid pensionen upphör även bruket av kräkla, och korsstav för biskopar av Lund och ärkebiskopar av Uppsala, så att det enbart är timbrerat med mitran.

Vad innebär det?

Andersen-Biskop-Johan-Tyrberg-ambetsvapen-web
Biskop Johan Tyrbergs ämbetsvapen, bestående av Lunds stifts vapen sammanställt med hans personliga vapen. Timbreringen – mitran, kräklan och korsstaven – anger hans värdighets som biskop och att Lunds stift har varit ärkebiskopssäte. Uppritat av Ronny Andersen.

I korthet betyder det att när ett biskopsvapen komponeras är det nödvändigt att det personliga vapnet är unikt, oavsett vad det planeras att sammanställas med. Det är också det personliga vapnet som registreras i Svenskt Vapenregister. I Skandinavisk Vapenrulla publiceras av tradition det sammanställda ämbetsvapnet, och i ärkebiskoparnas fall en gång till med den nya uppritningen tillsammans med Uppsala stifts vapen.

 

Det personliga vapnet kan även antas för kommande generationer, så gjorde exempelvis biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop av Härnösand 1991-2001, som är farbror till biskop Johan Tyrberg av Lund, men enbart i rakt nedstigande led, så brorsonen kunde inte använda det vapnet. Ett gemensamt element för de två är dock ankaret.

Är det bara biskopar som har ämbetsvapen?

Nej! Det är inte bara biskopar som har ämbetsvapen, men de är bland de mer synliga brukarna av sina ämbetsvapen. Särskilt synliga är de förstås i kyrkliga sammanhang, men de syns även i andra sammanhang.

biskopsvapen20tyrberg
Biskop Karl-Johan Tyrbergs ämbetsvapen som biskop av Härnösand. Notera att stiftets vapen ska ha ett blått fält, inte svart. Uppritat av Bengt Olof Kälde, senare färglagt.

Inom kyrkan kan även kontraktsprostar och kyrkoherdar använda ämbetsvapen, då de har anförtrotts ansvaret över specifika områden, nämligen kontrakt eller pastorat. I en del fall har dessa områden vapen, och det är då möjligt att sammanställa dessa med de personliga vapnen och på så sätt skapa ämbetsvapen.

Utanför kyrkan har ämbetsvapen använts av bland andra Notarie Publicus. Ett inom den heraldiska världen känt exempel är Svenska Heraldiska Föreningens ordförande som sammanställer föreningens vapen med sitt eget vapen under tiden som ordförande.

Säck och aska!

Expressen har idag avpublicerat inlägget om H.K.H. Prins Gabriels vapen och klätt sig i säck och aska, eller så nära säck och aska Expressen kommer:

Hej Claus,

Tack för att du uppmärksammade oss på misstagen. Vi har sedan ditt mejl avpublicerat klippet, infört en rättelse på vår sajt (https://www.expressen.se/om-expressen/expressen-rattar-12/) och kommer i nästa veckas ”Kungafamiljen” att påtala de felaktiga faktauppgifterna som togs upp i studion.

Med vänliga hälsningar,

[NN]
Expressen

Så många fel på så kort tid

Expressen har haft ett inslag om H.K.H. Prins Gabriels vapen, med rubriken Därför designar inte Carl Philip för sonen, och sällan har man sett så många faktafel på så kort tid!

Inte nog med att de börjar med att hävda att det bara är kungligheter och städer som får ha heraldiska vapen, de visar därefter att de inte alls är insatta i ämnet de ska kommentera.

Jesper Wasling har på sin blogg gjort en sammanställning av felen, med tidsangivelser:

    • 30 sek: Jo, alla får ta sig ett vapen.
    • 40 sek: Nej, det heter inte riksheraldiker. Det ämbetet avskaffades 1953. Numera är det en statsheraldiker, som är enhetschef på Riksarkivet​
    • 45 sek: Nej, man tillverkar inte ett vapen, man komponerar det. Nu komponerar inte statsheraldikern speciellt många kungliga vapen heller eftersom de följer en mall, men det är ju bara detaljer.
    • 50 sek: Nej Henrik Dahlström är inte statsheraldiker. Henrik är konstnär som anlitas av statsheraldikern (jo, han har en deltidstjänst), och denne statsheraldiker heter Henrik Klackenberg. Klackenberg är för övrigt också kammarherre vid hovstaten så honom bör, rimligen, krönikören känna personligen.
    • 1 min: Nörderi, men ändå – Vapnet har inte fyra ”bitar” det har fyra fält.
    • 1.05 min: Och de ”svenska symboler” som nämns är Sveriges statsvapen och ett landskapsvapen.
    • 1.20 min: Att säga att dalpilarna ”kom till kännedom” på 1520-talet känns lite som om personen läst men inte förstått. Vapenskölden/sigillet med pilarna är känt från 1520-talet. Pilarna i sig är armborstpilar, som dock var lite kortare än de som användes av ex tyska knektar, därav namnet dalpil.
    • 1.35 min: Nej, det är inte en krans runt skölden. Det är en kedja.
    • 1.40 min: Prins Carl Philip får ”designa” i betydelsen ”rita upp” Gabriels sköld så mycket som han vill. Han får däremot inte hitta på något eget, vilket krönikören själv sa 30 sekunder tidigare i inslaget.
    • 2.35 min: Jo, Gabriel kommer visst att använda detta vapen. Eftersom han är prins och medlem av kungahuset är hans vapensköld en del av Sveriges officiella symboler. Låt gå att vi i allmänheten inte kommer att kunna se vapnet så ofta, men det är en helt annan sak.

UPPDATERING:
Expressen har avpublicerat inlägget och skickat ut en rättelse.

Besök på Kungliga Patriotiska sällskapet

Jonas Arnell har gjort ett intressant besök hos Kungl. Patriotiska Sällskapet, och fått veta lite om deras medaljer.

jonar242

Häromdagen begav jag mig till Eriksbergsgatan 12A för att stifta lite närmare bekantskap med Kungliga Patriotiska Sällskapet, efter överenskommelse med sällskapets sekreterare Marianne Reuterskiöld och biträdande sekreterare Annette Jonsson.

Sällskapets historia sträcker sig 250 år tillbaka i tiden. Det är under 1760-talet, i frihetstidens slutskede, som man först möter namnet ”Svenska Patriotiska Sällskapet till konsters, slöjders och rikets näringars uppmuntran”. Sällskapet grundades 1766. År 1772 utfärdades Kunglig stadfästelse av Sällskapets grundregler, varefter Sällskapet kallades Kungl. (Svenska) Patriotiska Sällskapet. Att ett sällskap kallar sig för patriotiskt skulle i dagens samhälle kunna synas vara en politisk markering, men inte riktigt så då – som Sällskapet själv skriver: En patriot är en människa som arbetar för det allmännas bästa och inte bara för egen vinning. Syftet för sällskapet är alltså att stödja och uppmuntra dem som arbetar för det allmännas bästa avseende Sverige.

För detta har man i huvudsak två verktyg: fördelning av fonderade medel och medaljutgivningen. Fonderna är i…

View original post 1 125 fler ord